Tag Archives: skrivande

Krig som underhållning?!

Krig är fantastiskt underhållande! Eller? Det är frågan det. Min b-uppsats handlar just om hur man såg på krig under 1912-1913 i den illustrerade pressen. Särskilt fokus ligger såklart på första och andra Balkankriget. Med bilder och kartor förmedlades bilden av kriget, var det för att informera eller för att underhålla. Det behövs ju knappasts sägas hur otroligt intressant den här studien är. Bara att få bläddra i dessa 100 år gamla tidningar är en fröjd för den inbitna historikern (alltså jag). Mindre kul är det dock att man får dela specialläsesalen med en vakt och x antal äldre förkylda herrar. Men det är inte mycket som kan göras åt den saken.

Jag har tagit lite av en paus från mitt kreativa skrivande, november har varit galet hektisk och december lär bli det också. Men det har nog varit bland det klokaste jag gjort. För när jag släppt romanen i tanken så föll många bitar på plats. Jag känner allt mer att jag vet vad som är fel, vilka scener som inte behövs längre och vilka scener som måste skrivas. Det känns ganska fantastiskt faktiskt, när allt bara faller på plats. Så när jullovet infinner sig blir det till att skriva en hel del, ska bli riktigt skoj!

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Sanningen är denna; kriget fick mig att förstå

Jag gillar historia, älskar vissa delar av historien. Jag har funderat länge på att bli historiker (är den ens ett yrke?). Men samtidigt har jag inte riktigt varit säker. Jag är det nu. Efter gårdagens besök på Kungliga bibliotekets specialläsesal vet jag. Efter mycket om och men fick jag mina tidningar från 1912 och 1913. De är alla inbundna i en volym och bibliotikarien var mycket noga med att jag skulle ha en kudde som stöd under boken.

Så slog jag då upp första sidan och mötes av en svunnen tid. På framsidan var illustrationer från ett granatanfall i det Italensk-turkiska kriget och texten var skriven på ett mycket gammeldags och trevligt sätt. Jag stirrade ett tag på sidan, funderade på vilka som hade tittat på omslagen den 1:a januari 1912 och förundrats över just detta slag. Jag måste erkänna att jag var såld redan där, det låter lite fånigt särskilt med tanke på att det var en bild av krig som fick mig att förstå. Men det är sanningen och jag ska inte förfina den eller försöka få det att verka mer sofistikerat än det var. Jag bara förstod att det är sådant här som jag vill hålla på med (och att skriva skönlitterärt såklart, det ena utesluter inte det andra snarare tvärtom). Det känns överflödigt att berätta att timmarna bara flyger förbi när jag läser mitt källmaterial eller att jag spenderar bra mycket mer tid med att hitta tidigare forskning om detta än vad som behövs. Vad ska jag säga? Det är som det är helt enkelt. Summan av det hela, kommer nog aldrig ha särskilt mycket pengar eller en stabil karriär men ack vad glad jag kommer att vara (och är med för den delen).

Tyvärr får jag inte fotografera mitt källmaterial, men här är en annan bild från ovannämnda krig

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Treater

Idag ska jag se Treater på Intiman vid Odenplan. Det ska bli väldigt spännande. Min mamma vann biljetterna och jag drog vinstlotten att få följa med. Jag gillar att gå på teater, det verkligen en upplevelse. Men jag har aldrig gett mig i kast med att skriva en teater, jag tror jag ska göra det. Bara en kort, mycket kort. Kanske en monolog. Skriva något annorlunda från allt annat jag skriver. Tror det skulle vara roligt och lärorikt. Dock är som tidigare nämnt (ungefär hundra gånger) november en hektisk månad. Så teatermanusskrivandet får vänta lite. (Det här mitt hundrade inlägg, grattis till mig och bloggen)

1 kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Att ta sig vatten över huvudet

Jag ser just nu om Downton Abbey. För er som inte sett denna eminenta tv-serie gör det, så snart som möjligt! Den är helt fantastisk och man bryr sig om karaktärerna till en sådana grad att de nästan känns som verkliga personer. Jag vill uppnå det själv, med något jag skriver. Att skapa så realistiska karaktärer att de kommer till liv. Men det är verkligen att ta vatten över huvudet. Att skriva en bok. Att försöka skapa något som kommer till liv. Jag känner ibland att jag kanske har tagit på mig för mycket. Hur ska jag hinna? Är det bra nog? Var känns det så platt? Svar på frågorna har jag inte, men när jag idag såg näst sista avsnittet av Downton Abbey säsong två kände jag en sorts inre glöd. Tänk att få skapa något så fantastiskt som Downton Abbey, en egen värld.

Bakom kulisserna på Downton Abbey

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Schemalagt skrivande

Jag har haft det galet hektiskt de senaste dagarna. Plugg, plugg, plugg. Fem timmars tenta. Jobb. Visserligen älskar jag att läsa historia och mitt jobb är faktiskt riktigt trevligt. Men. Och det här är ett stort Men, jag har inte haft tid att skriva. Det är sorgligt, skär lite i min själ. Jag vill skriva, jag vill ha tid för det. Tidigare har jag skrivit när jag har haft lust, tid och ork. Men nu när jag helt plötsligt har ett rätt hektiskt liv tror jag det är dags för schemalagt skrivande. Jag har bestämt mig för att skriva fem timmar per vecka. Inte jättemycket men med tanke på att jag endast räknar intensivt redigerande och intensivt skrivande i dessa timmar är det ändå rätt mycket. Jag räknar inte in skrivcirkeln jag är med i, inte heller den tid jag lägger på att tänka på skrivandet eller något i den stilen. Jag har för övrigt två nya romanindéer. Det är inte särskilt bra, tror det är av stor vikt att hålla fokus på en idé i taget, annars blir man aldrig klar. Så tappert har jag skrivit ner de nya tankarna på varsin liten lapp och lagt dem i idélådan. De pockar dock på min uppmärksamhet. Tålamod små lappar, tålamod. Snart ska ni få bli skrivna, jag lovar.

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Den röda pennan går varm

Tre olika personer har nu läst mina inledande tio kapitel. De har alla tre kommit med superbra feedback och inte varit rädda för att säga vad de tycker (tack!). Men det som slår mig är att de reflekterar över helt olika saker. Det är kanske inte så förvånade men när jag så länge läst och skrivit på samma text har jag inte riktigt reflekterat över hur olika folk kommer tolka den. Jag har så mycket underlag till den fortsatta redigeringen av dessa kapitel att jag knappt vet vart jag ska göra av den. Kommer bli hur bra som helst! Nu är det bara att hålla tummarna för att jag ska få lika bra feedback på övriga kapitel och inte minst att jag kan förbättra den redan redigerade texten så mycket att mina eminenta testläsare (och alla andra) känner sig nöjda.

2 kommentarer

Filed under Lifvet som skrifvare

Hur seriöst är mitt skrivande?

Jag tror aldrig mitt skrivande har varit så seriöst som det är nu. Men är det seriöst nog? Det är frågan jag måste ställa mig och som jag har svårt att besvara. Jag har x-antal böcker om skrivande, skriver mer eller mindre varje dag (skönlitterärt men inte alltid på ett bokprojekt) och jag tänker lite för ofta på mina karaktärer och berättelser. Det är ganska seriöst, det ser jag också. Men det är många saker jag inte gör, jag har inte ett skrivschema, jag skriver verkligen inte flera timmar per dag som många utgivna författare rekommenderar. Måste man det?

Jag tror nog det men min undanflykt (om man vill kalla det så) är att jag är ung. Jag har gott om tid (och helt ärligt måste mina studier gå före). Men jag vet också att jag har tid egentligen. Om jag struntar i facebook, slutar spela the sims och umgås mindre med vänner då har jag all tid i världen.

Vad jag nu har gjort som den moderna kvinna jag är att googla om just detta. Och vad hittar jag om inte svaret. Neil Gaiman är nog min största förebild inom författande och han har en hel del tips för skrivande människor som vill utvecklas. Det här youtubeklippet tycker jag sammanfattar det hela rätt väl. Det handlar helt enkelt om att skriva ett ord efter det andra och vara sann mot sig själv.

 

3 kommentarer

Filed under Lifvet som skrifvare