Läs, läs, läs!

Jag läser mycket om att skriva och ett tips som ständigt dyker upp är: LÄS! Alltså inte böcker om att skriva utan skönlitterärt. Jag har uppenbarligen tagit det till mig då jag köpte 11 (!) böcker på min fyra dagar långa resa till Manchester.

Att läsa är ganska fantastiskt, Stephen King säger att det är som magi. Han har faktiskt en poäng. Genom att titta på små påhittade krumelurer kan jag känna saker som någon annan människa som jag aldrig någonsin träffat tänkt att jag ska känna. Ganska coolt när man tänker efter.

Det stod i DN härom dagen att det är viktigt att läsa för att man gör något långsamt. Allt annat i vårt liv är så stressat och upphackat, men läsandet är lugnt och på ett sätt i takt med själen.

Jag har hittat min perfekta läsplats, det är i en relativt bekväm fåtölj vid ett stort stort fönster. Där kan jag sitta och läsa i dagsljus. Detta gör sig bäst med en god kopp te. Hur viktigt tycker du läsandet är för den som vill skriva? Egentligen är det lite bakvänt, som att läsa om fotboll när man borde sparka på bollen för att bli bra. Men ett bättre språk får man och inte minst, det är väldigt roligt!

SAM_0341

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Manchester, So Much To Answer For

Snart ska jag åka till Manchester! Manchester är en stad som länge betytt något särskilt för mig. Det var mycket tack vare staden eller snarare en individ som levde där som jag riktigt började uppskatta skrivandet. Denna individ, om ni inte redan gissat det, är Steven Patrick Morrissey. Han är förvisso en sångare men hans texter har inspirerat mig att skriva skönlitterärt i högre utsträckning än många böcker någonsin gjort.

morrissey02

Jag pratade med en väldigt musikintresserad kompis om låttexter, om vilken roll de faktiskt spelade. För mig var svaret enkelt, texterna är allt. Musik är snarare ord med melodi än melodi med ord. Hon höll verkligen inte med. Vad tänker ni? Morrisseys texter är något alldeles speciellt, jag kan inte riktigt förklara hur men de är sorgliga, roliga och väldigt spännande på samma gång. Musik kommer jag nog aldrig göra men att skriva i Morrisseys anda fast skönlitterärt det kan vara en mål välvärt namnet.

Manchester alltså, jag har redan besökt kända the Smiths/Morrissey platser när jag sedan var där så vad återstår? Bokhandlar, pennaffärer och inte minst ett stort polismuseum. Det kommer bli supermysigt, vi får hoppas att det inte är midvinter där precis som det är i Stockholm just nu!

4 kommentarer

Filed under Lifvet som skrifvare

Att återvända

Jag blåser här med liv i denna blogg igen! Under en period har jag inte känt mig manad att blogga eller skriva skönlitterärt. Det är lite underligt det där med skrivande, ibland går det och ibland vill det sig inte alls. Ord har inte ens hamnat på papper, i ett kreativt syfte vill säga. Jag har däremot skrivit en hel del akademiskt vilket faktiskt är riktigt roligt.

Men det skönlitterära och kreativa måste få plats i mitt liv, annars blir inget helt. Det jag gjorde här om dagen, som jag verkligen kan rekommendera var att jag satte mig med en anteckningsbok och en penna och skrev en rubrik. Att skriva. Sedan skrev jag allt jag kom att tänka på, utan några intentioner att vara rolig, poetisk eller intelligent. Ord flödade ur den blå pennan och när jag sedan läste igenom det förstod jag några saker lite bättre. Vad det var jag förstod känns ganska personligt så det tänker jag inte dela här men jag fick lite bättre riktning i mitt skrivande.

I övrigt kan jag rekommendera er alla att se Babel! Särskilt inspirerande tyckte jag Yann Martel var i första avsnittet (efter cirka 40:30).

Så, välkomna tillbaka, hoppas ni inte glömt mig!

1 kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Krig som underhållning?!

Krig är fantastiskt underhållande! Eller? Det är frågan det. Min b-uppsats handlar just om hur man såg på krig under 1912-1913 i den illustrerade pressen. Särskilt fokus ligger såklart på första och andra Balkankriget. Med bilder och kartor förmedlades bilden av kriget, var det för att informera eller för att underhålla. Det behövs ju knappasts sägas hur otroligt intressant den här studien är. Bara att få bläddra i dessa 100 år gamla tidningar är en fröjd för den inbitna historikern (alltså jag). Mindre kul är det dock att man får dela specialläsesalen med en vakt och x antal äldre förkylda herrar. Men det är inte mycket som kan göras åt den saken.

Jag har tagit lite av en paus från mitt kreativa skrivande, november har varit galet hektisk och december lär bli det också. Men det har nog varit bland det klokaste jag gjort. För när jag släppt romanen i tanken så föll många bitar på plats. Jag känner allt mer att jag vet vad som är fel, vilka scener som inte behövs längre och vilka scener som måste skrivas. Det känns ganska fantastiskt faktiskt, när allt bara faller på plats. Så när jullovet infinner sig blir det till att skriva en hel del, ska bli riktigt skoj!

 

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Sanningen är denna; kriget fick mig att förstå

Jag gillar historia, älskar vissa delar av historien. Jag har funderat länge på att bli historiker (är den ens ett yrke?). Men samtidigt har jag inte riktigt varit säker. Jag är det nu. Efter gårdagens besök på Kungliga bibliotekets specialläsesal vet jag. Efter mycket om och men fick jag mina tidningar från 1912 och 1913. De är alla inbundna i en volym och bibliotikarien var mycket noga med att jag skulle ha en kudde som stöd under boken.

Så slog jag då upp första sidan och mötes av en svunnen tid. På framsidan var illustrationer från ett granatanfall i det Italensk-turkiska kriget och texten var skriven på ett mycket gammeldags och trevligt sätt. Jag stirrade ett tag på sidan, funderade på vilka som hade tittat på omslagen den 1:a januari 1912 och förundrats över just detta slag. Jag måste erkänna att jag var såld redan där, det låter lite fånigt särskilt med tanke på att det var en bild av krig som fick mig att förstå. Men det är sanningen och jag ska inte förfina den eller försöka få det att verka mer sofistikerat än det var. Jag bara förstod att det är sådant här som jag vill hålla på med (och att skriva skönlitterärt såklart, det ena utesluter inte det andra snarare tvärtom). Det känns överflödigt att berätta att timmarna bara flyger förbi när jag läser mitt källmaterial eller att jag spenderar bra mycket mer tid med att hitta tidigare forskning om detta än vad som behövs. Vad ska jag säga? Det är som det är helt enkelt. Summan av det hela, kommer nog aldrig ha särskilt mycket pengar eller en stabil karriär men ack vad glad jag kommer att vara (och är med för den delen).

Tyvärr får jag inte fotografera mitt källmaterial, men här är en annan bild från ovannämnda krig

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Krig och Fred

Det var länge sedan jag hade så här mycket att göra. Jag har verkligen fullt upp och det beror på att b-uppsatskursen (inkl teori) tar oerhört mycket tid. Det är fantastiskt roligt men om jag inte vill bli utbränd måste jag göra avkalla på vissa saker, Nanowrimo är en av dessa. Det känns väldigt tråkigt, jag var verkligen peppad. Men b-uppsats måste gå före roman-skrivande, särskilt med tanke på att jag kan skriva en roman när som annars. Att hitta motivationen är inte särskilt svårt för mig.

Så b-uppsats. Min ska handla om en tidning som hette Krig och Fred, som var en bilaga till Allers. De årgångar jag är intresserad av är 1912 och 1913. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken ingång jag ska ha, antingen hur man kan se grad av föreställd manlighet i dem eller hur nationalismen kan urskiljas. Var det samma ”krigslust” i Sverige som i övriga världen? Det ska bli oerhört spännande men just nu är det också rätt svårt. Försöker hitta vettig litteratur och tidigare forskning att luta mig emot. Det går ganska bra men tar tid.

Så ni lär få höra mer om denna fantastiska b-uppsats, jag är så peppad!

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare

Historia <3

I dagarna drog b-uppsatskursen igång. Jag är så totalt peppad! Det ska bli underbart. Spännande. Intressant. Men inte minst tidskrävande. Jag börjar sakta men säkert komma till den insikt att jag nog inte kommer hinna göra Nanowrimo i år. Låg i fas men hinner inte skriva något idag. Haft lektioner från 9-16 och sedan jobbat från 17-19. Helt slutkörd men på ett bra vis. Jag ska ändå försöka att fortsätta. Kanske inte behöver skriva 50 000 ord i november men vill iallafall skriva lite.

Det fantastiska i det hela är min totala kärlek för historia, den är blind. Jag förstår inte hur något annat ämne kan vara lika roligt men kan heller inte förklara varför just historia är så fantastiskt. Kanske för att det inte bara är en berättelse om mänsklighetens historia utan också om mänsklighetens väsen. Vilka vi är, vad vi är kapabla att göra, hur man kan se på dagens perspektiv med gårdagens kunskap. Gillar särskilt tanken om att historiker använder sig av framlänges historia. Vi ser historien från starten snarare än målet och vi ser alla andra vägar som den skulle kunnat gå. Hur allt skulle kunnat vara. Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om hur oerhört roligt historia är. Men det ska jag inte göra. Istället ska jag försöka välja ett ämne för b-uppsatsen, lutar åt att utforska lösdrivarlagen i Stockholm. Polisen är inblandad. Jag är nöjd. Har dock inte riktigt bestämt mig en, så vi får se. Finns alldeles för mycket roligt!

 

Lämna en kommentar

Filed under Lifvet som skrifvare